FN:s baklängesresa

När jag hade läst 3000 av FN:s 3 miljarder sidor med dokument,

fick jag en aha upplevelse!

FN:s arbete leder det demokratiska samhället i språngmarsch bakåt:

FN jagar tiden baklänges och upprättar det gamla samhället vi läst om i historieboken.

Ju fler FN dokument och avtal som skrivs och undertecknas av världens länder, desto mer liknar vår framtid på planeten 1800-talets Brittiska Imperium och 1900-talets Amerikanska globala imperiepolitik. 

Det här är en historia som berättats och bekräftats av många tänkare i postkolonial samhällsteori.

I FN:s prognoser förbrukar världens allt fler innevånare mindre energi och länder demokratiseras och stabiliseras genom matransoneringar, övervakning av val och ekonomiska sanktioner mot länder som vägrar följa det internationella samfundets planer.

Genom FN:s centralbanksaktiviteter i Internationella Valutafonden (Imf) privatiseras marknader, fryses statsutgifter och kringskärs fattiga länders ekonomiska självständighet ytterligare. Skuldbördan hos länder i ekonomisk kris blir enorm och beroendet av västvärlden ökar. 

I FN:s befolkningsvision minskar mänskligheten i antal och allt färre händer styr båten över det globala havet.

I FN:s framtidsvisioner går medborgarna i världen hand i hand, lever knapert med energiransoneringskort och hyllar Gaia, moder jord. 

I FN:s värld är vi alla flyktingar åker i samma båt över haven...

Alla på båten kan inte styra skeppet.

Världens olje och energijättar styr skeppet FN (Dess företagsledare och representanter panorerar dock helst i privatflyg över kontinenterna!)

FN:s verksamhet är i själva verket nära sammanknuten med de gamla olje och bankdynastiernas globala affärsverksamhet:

FN:s olika program är ibland förvillande lika agendorna i de Rockefellerfinansiserade globala korporativa tankesmedjorna.

FN:s politik är fortfarande färgad av den bank-realpolitik som rådde under Rothschilderan, när oljedynastin sträckte sina åtta spindelben över kontinenterna.

FN och krafterna inom systemet går snabbt bakåt: Mellanöstern och Centralasien är på tapeten igen (som 1979, 1967, 1947, 1917 och 1857) och FN är där och sorterar i vallokalerna och upprättar sprängda ambassader. FN medlar i uppblossande Afrikanska Boerkrig (som 2004, 1996, 1905) och hindrar länder i tredje världen från att utvecklas till industriländer (genom olja och matransoner och kärnvapenmakternas antinuklära retorik).

Varför?

Hur kan FN:s arbete leda oss tillbaka till gamla konflikter och oroshärdarna öka i intensitet?

Frågan är omöjlig att besvara om man inte ta i beräkningen att de gamla dynastierna och politikereliten knuten till dem skapade FN och dess föregångare Nationernas Förbund, en gång i tiden.

FN var ett första försök med globalpolitik för ett globalt ekonomiskt system upprättat före, (mellan) och efter världskrigen.

FN är västerländsk diplomati, mer än en eld upphör-flagga.

FN är också idag ett verktyg för privata affärer, mer än en symbol för fred och rättvisa i världen. 

FN är ett byråkratiskt verktyg för rika korporationer och investerare på herrgårdar:

Kapitalismen klädd i sedlighet.

När tar historien slut?

Och kommer något fredsavtal följas?

FN expanderar och accelererar sin verksamhet.

Bakåt.

Snart är vi framme vid Napoleons Waterloo, år 1812!

Och så kommer den Franska revolutionen 1789 igen, där aristokrater tar tillbaka makten och äter goda kakor på Versaille slott.

Alla människor kan inte bestämma.

Följer du med på den här resan eller vill du i motsatt riktning?

Framåt?